Mihyar är både undergångens och nyskapelsens profet. Han tecknas till
stor del i negationer: han är "tvivlets såningsman", han
åkallar "guden som sliter sönder sig i mina steg", hans
ord är "vindar som uppviglar livet". Men han är också en
lidelsefullt irrrande människa, en som har sin boning i
själva sökandet, en ständig gränsöverskridare på spaning
efter ett land bortom ont och gott, "en värld som börjar
vid världens udde".
Förtrogen med underjorden, med vanvettet
är han en omstörtare som talar med blixtens stämma, han förebådar "vägrans
syndaflod" men också en katharsis ("som om Historien tvådde sig i mina
ögon") och en ny värld i det fördolda:
Jag skapar åt de havande nätterna ett
fosterland av rötternas aska.
Ur förordet av
Ingemar Leckius
Flera av Adonis verk finns
översatta till svenska och utgivna på Alhambra, bl. a.
hans genombrottssamling från 1961,
Sånger av Mihyar
från Damaskus, samt essäsamlingarna
En
introduktion till arabisk poetik (1973) och
Bönen
och svärdet (1994) och diktantologin "
En tid mellan
askan och rosorna" (2003) som täcker åren 1969 till
1986.