Hur bevarar en
människa sin självkänsla och integritet, när han eller hon livet igen utsätts
för grova kränkningar? Vad finns det för överlevnadsstrategier? Berättarjaget i Kommittén
fogar sig till bristningsgränsen i de kränkande villkoren, men utan att förlora sin
innersta kärna, sitt jag. Att han finner sig i alla förödmjukelser, och anstränger sig
så att vara till lags, göra ett gott intryck och göra sitt bästa, beror på att han
hyser ganska höga tankar om sig själv och inte tappar tron på systemet. Han tror på
möjligheten att överlista det och de dunkal spelreglerna, med flit och förnuft. Det är
förstås en illusion. Men den bär hjälten över kränkningarna. Han uthärdar dem för
att vinna en större sak. Tills det brister.....
Sonallah Ibrahim (f. i Kairo 1938)
fängslades i 20-årsåldern på politiska grunder. Fem och ett halvt år tillbringade han
i ett fångläger i öknen väster om Assuan. Under dessa år såg han medfångar torteras
till döds, bland dem hans mentor och förebild Shuhdi Atiyya. Sonallah Ibrahim, som
debuterade 1966, fick sitt publika erkännade i Egypten först 1994, med de första
rejäla helsidorna i egyptisk press. Nästan alla Sonallahs verk hade då redan översatts
till andra språk.