Det stundande presidentvalet i USA (november 2006, reds anm.) är inte minst en uppgörelse mellan olika maktgrupperingar. Sören Sommelius har läst en bok om George Bush och den amerikanska ultrahöger som i dag leder landet.

"Hans Blix är en inkompetent tönt" skrev förre folkpartiledaren Per Ahlmark i den konservativa amerikanska tidningen Washington Times i november 2002. Ahlmark, en med åren alltmer ultrakonservativ tyckare i den svenska debatten, gick hårt åt sin förre partikamrat, som han karakteriserade som en "lättlurad narr" (citaten ur Aftonbladets referat 3.11.02).

I dag ger ju krigets historiska förlopp nya förutsättningar för att avgöra vem som var mest "tönt", Ahlmark eller Blix. Men vad var det för tidning han skrev i? Washington Times startades 1982 som en konservativ motvikt till inflytelserika Washington Post. Bakom den nya tidningen stod framförallt pastor Sun Myung Moon (med koreansk bakgrund), grundare av
sekten Enhetskyrkan. Moon satsade 100 miljoner dollar i projektet. År 2000 köpte Moon den viktiga nyhetsbyrån UPI.

Vem är då pastor Moon? På Enhetskyrkans webbsida (www.unification.net) svarar organisationens webbansvarige på frågan om han tror att pastor Moon är den återuppståndne Kristus: "Yes, I do believe that he is the Christ, the Messiah". Varför skriver Ahlmark just i Wahington Times?

Jag släpper spåret för ögonblicket och återgår till den bok som gav mig uppslaget att söka uppgifter om Washington Times. Den heter Bushs okända värld, med underrubriken "Religionen, affärerna, de hemliga nätverken". Författare är Eric Laurent, en av franska Le Figaros mera kända utrikespolitiska journalister. För tre år sen blev George W Bush USA:s 43:e president, trots att han fått färre röster än demokraternas Al Gore. Med Bush kom neokonservativa grupper till makten, med långtgående dramatiska konsekvenser. Irakkriget är bara en av många.

I sin bok diskuterar Laurent de makteliter (i vars päls Ahlmark verkar trivas som en loppa) som står bakom Bush och i all synnerhet alla de aspekter som hänger samman med kriget; boken är skriven efter detta. Boken ger goda inblickar i dessa svarta malströmmar som har så stort inflytande över världens folk. Demokraternas pågående primärval sätter åter amerikansk politik i fokus. Laurents bok är en viktig påminnelse om att valen inte minst är en maktkamp mellan starka - och skrämmande - politiska och ekonomiska grupperingar.

Författaren beskriver en mängd organisationer inom den amerikanska ultrahögern och deras förbindelser med nyckelpersoner i Bushregimen. Det är lätt att under läsningen drunkna i detaljer. Och det är alldeles omöjligt att i mängden av uppgifter kontrollera alla de påståenden som författaren strör omkring sig. Ändå har jag inte funnit någon anledning att ifrågasätta Laurents framställning. Det är en genom sitt ämne ovanligt intressant bok. Den nuvarande ultrakonservativa amerikanska regeringen har manifesterat sig destruktivt på en lång rad fält. Laurent ger - nog så skrämmande - inblickar i de krafter som agerar bakom kulisserna. Boken rymmer talrika källhänvisningar till både webbsidor, tidningsartiklar och litteratur som ger möjlighet att följa upp.

Den som kritiserat USA:s politik har ofta stämplats som antiamerikansk. Men USA är inte enhetligt. Länge har presidenterna mest rekryterats från öst- eller västkusten. Med George W Bush fördes landets maktpolitiska fokus till bibelbältet i den djupa södern. Religionen blev politik. Laurent noterar att Vita husets personal deltar i dagliga bibelstudiegrupper. Han kallar presidentresidenset ett "stort bönehus".

Bara en tredjedel av USA:s befolkning lever i Södern, men 42 procent av landets soldater kommer därifrån. Här framställs också mer vapen än i någon annan region. Laurent diskuterar banden mellan dagens maktelit i Washington och den högteknologiska vapenindustrin. Han skriver: "De som beslutat att så vettlöst driva upp USA:s militärutgifter har lett eller åtminstone gett råd åt samma bolag som i dag främst tjänar på det."

Vicepresident Cheneys fru Lynn var till februari 2001 medlem av rustningskoncernen Lockhead Martins styrelse. Paul Wolfowitz, Pentagons andreman, avlönades tidigare som konsult av Northrop Grunman, vars tidigare vice ordförande James Roche nu är USA:s flygvapenchef. Mest anmärkningsvärt är vicepresident Dick Cheneys tidigare chefskap för oljeindustrijätten Halliburton. Företaget gjorde stora affärer med Saddams Irak ända till början av år 2000. Medan bombningarna ännu pågick fick sedan Halliburton jättekontrakt för återuppbyggnad av landet. Och i maj 2003 fick Halliburtons dotterbolag KBR (Kellog Brown & Root) koncession på en stor del av den irakiska oljan - utan offentliga anbud. Samma KBR har bland mycket annat varit engagerat i byggandet av Guantanamofängelset.

Demokratiseringen av Irak har blivit en sorglig fars, skriver Laurent: "Det strategiska målet börjar avteckna sig: ett neutraliserat Irak under de amerikanska oljebolagens kontroll".
Förr talade man om att "dö för sitt fosterland". I dag gäller något annat, med en krass rubrikformulering från en amerikansk tidning, "Att dö för Halliburton".