Utdrag ur boken:

Översättarens förord
av Ingvar Rydberg

Andreas von Bülow hör inte till den vanliga gruppen skribenter som spekulerar kring illa belysta, av myndigheter helst hemlighållna förhållanden i världspolitiken. Född 1937 var han 1969-94 socialdemokratisk ledamot av förbundsdagen, 1976-80 parlamentarisk statssekreterare i västtyska försvarsministeriet och 1980-82 forsknings- och teknologiminister i Helmut Schmidts sista regering. Sedan 1994 arbetar han som advokat i Bonn.

Inkörsporten till den hemliga politikens värld för hans del var medlemskapet i det förbundsdagsutskott, som efter Berlinmurens fall fick till uppgift att undersöka det östtyska valutaanskaffningsorganet Kommerzielle Koordinierungs halsbrytande affärer. Då DDR fått allt sämre avsättning för sina varor på världsmarknaden till kostnadstäckande priser, skapade Stasi detta organ, förkortat KoKo, för att med alla medel, inte minst ekonomisk brottslighet utövad med en modern säkerhetstjänsts alla metoder, komma över västvaluta och på så vis hålla det östtyska statsskeppet flytande.

Östtyska vapen fann vägen till Panamas president Noriega, känd som en stor droghandlare och penningtvättare, vilken tidigare avlönats av CIA med uppåt 200.000 dollar per år. KoKo skaffade sig också förbindelser på bl a Antillerna, Bahamas, i Hongkong och Beirut.

Denna aktivitet kan knappast ha försiggått utan att västliga underrättelsetjänster kände till det. De hade nämligen agenter i de firmor som DDR gjorde affärer med. Indicier pekar på att de i många fall rentav underlättade KoKos verksamhet för att komma underfund med motsidans personal, metoder och kontaktvägar, vilket för dem var viktigare än att slå ned på olagligheter, inklusive brott mot USA:s officiella förbud mot export av högteknologi till östsidan, s k Cocom-varor.

Uppseendeväckande blev det när von Bülow förstod att DDR utan svårighet kunde komma över sådan teknologi, om än till saftiga överpriser. De västliga säkerhetstjänsterna, främst CIA och BND, värvade rentav firmor som erbjöd sådan. Det var därför inte underligt att västs officiella försök att hermetiskt avstänga sådan handel misslyckades.

Redan på ett tidigt stadium hade von Bülow märkt att det förbundsdagsutskott han ingick i hade mycket svårt att få tillgång till känsligt material. Detta kunde annars ha blivit ett utmärkt tillfälle att röja upp i det kalla krigets bråte och vinna full klarhet nu när demokratin gick segrande fram. Men parollen verkade lyda att ondskan bara kunde finnas i öst.

Von Bülow började forska på egen hand, efterhand också i USA, och han kunde här efterhand kartlägga en skrämmande värld, där de organ som skulle ha till uppgift att insamla information att tjäna som underlag för demokratiska staters politik lösgjort sig från sina uppdragsgivare. CIA och dess systerorganisationer visade sig vara invecklade i allahanda operationer för att skaffa sig resurser långt utöver vad staterna officiellt beviljar dem utan att underrätta sina regeringar, detta för att bedriva en egen politik eller åtminstone på omvägar påverka sina och andra regeringar. Det gäller narkotikaaffärer – som i själva verket innebar kontroll över större delen av narkotikaproduktionen och -handeln i världen – nära förbindelser med den organiserade brottsligheten och på ett mer politiskt plan stöd åt och manipulering av terrorismen.

Allt detta gav von Bülow underlag för en väldig bok som 1998 kom ut på Pipers förlag i München, "Im Namen des Staates – CIA, BND und die kriminellen Machenschaften der Geheimdienste" (I statens namn – CIA, BND och underrättelsetjänsternas brottsliga manipulationer), bestående av 500 sidor text och 150 sidor noter. Den nämndes dock bara sporadiskt i tyska media, och då negativt. Der Spiegel beställde en artikel av honom där han fick sammanfatta sina rön, men den stoppades i sista stund "av platsbrist". Trots det sålde boken ganska väl, i över 30.000 exemplar, och kom också ut som paperback. I utlandet uppmärksammades den veterligen inte alls. Jag försökte i några anmälningar väcka intresse för den i Sverige men utan att vinna gensvar eller väcka någon debatt.

Det är givet att von Bülow haft sällsynt goda förutsättningar att bidra med ett både originellt och sakligt perspektiv på en sådan händelse som 11 septemberdåden i New York och Washington, vilket också kommer till synes i hans nya bok. Det är en framställning med maximalt kritisk distans till den officiella version som portionerats ut av Bushadministrationen och lydigt upprepats av nästan samtliga media, i varje fall i västvärlden. Jag behöver inte här föregripa huvudpunkterna i hans kritik, som han vältaligt utvecklar redan i den här bokens förord. Den tyska boken, som utkom i slutet av förra sommaren, blev snabbt en bestseller och har nu inför pocketbokutgåvan sålt i ca 100.000 exemplar. Som han berättar i sitt nyskrivna efterord till denna, återgivet i slutet av den här svenska upplagan, väckte boken redan efter några veckor bestörtning i medieetablissemanget och han kom snabbt att gälla som "konspirationsteoretiker" tillsammans med några andra författare som framförde liknande teser i samma veva. Men han visar att de största konspirationsteoretikerna är USA:s ledare själva, som byggt upp en pyramid av obekräftade påståenden som de lyckats hamra in i den övriga världens medvetande, detta för att rättfärdiga en aggressiv politik som formulerades flera år före september 2001. Sanningen betjänas inte av bestickande påståenden som stämmer så väl överens med en konventionell hotbild om den islamska fundamentalismens ondska och oemotståndliga makt, till vilken nu kommit dess adepters fabulösa skicklighet att hantera modernaste teknik, t ex att manövrera jumbojetplan och redan vid första flygförsöket prickflyga in i skyskrapor.

Von Bülow aktar sig numera från att göra fler besök i USA. I ett telefonsamtal med mig nyligen sade han att han inte gärna ville hamna i Guantanamo! Jag vet inte riktigt hur allvarligt det var menat. Han skulle annars ha deltagit i en stor debatt i San Francisco i slutet av mars tillsammans med en lång rad amerikanska kritiker av den officiella framställningen av 11 september. De kommer annars främst till tals i den kanadensiska tidskriften Global Outlook, utgiven av Centre for Research on Globalization (www.globalresearch.ca), där redan under 2002 en intensiv och mycket detaljerad kritik av standardversionen av 11 september började komma till uttryck. Den har sedan dess ingalunda avtagit.

Men varken denna vitala kritik eller von Bülows mästerliga syntes av den alternativa versionen har satt några spår i den svenska debatten. Det är på tiden att den blir känd och tagen på allvar även här. Då inser många förhoppningsvis att vad de hittills mer eller mindre tanklöst varit övertygade om huvudsakligen bygger på en ström av torftigt belagda uttalanden av den amerikanska administrationen och dess exegeter i ledande media, som därefter gentagits av den övriga världen.