Under några decennier på 1700-talet grundlades de legender om pirater som aldrig upphört att fascinera eftervärlden.
Då skapades Jolly Roger, den skräckinjagande flaggan med dödskalle och benknotor. Då gjorde Kapten Svartskägg, de kvinnliga piraterna Anne Bonny och Mary Read och en rad andra färgstarka karaktärer Atlanten och Karibiska havet till livsfarliga farvatten för varje seglare. På något av dessa piratskepp haltade ocksä den träbente sjörövare fram som kom att stå modell för Long John Silver i Skattkammarön.

I Pirater berättar Marcus Rediker om denna sjöröveriets guldålder framför andra. Han visar att de verkliga piraternas liv inte står myterna efter när det gäller dramatik, men också att de har dimensioner som aldrig berörs i romantiserande filmer och böcker.

Piraterna utgjorde inte bara ett hot mot handel och sjöfart. Genom sin demokratiska organisering utgjorde de också ett hot mot den existerande samhällsordningen.

I kontrast till de samtida despotiska staterna och de grymma arbetsförhållandena ombord på handelsskepp och örlogsfartyg, växte bland pirater fram ett egenartat egalitärt samhälle där kaptenen valdes av manskapet, spriten fördelades jämnt och människor av olika ras, klass, nationalitet och kön arbetade sida vid sida. Fattiga såg piraterna som hjältar. Sjömän lockades att desertera till dem för att få ett drägligare liv.

I längden kunde inte stormakterna tolerera detta. De slog tillbaka skoningslöst. Piraterna utnämndes till all världens skurkar och mänga slutade sina dagar i en galge.

Men i den folkliga fantasin segrade de. Där har piraterna fått en förmodligen evig revansch mot sina banemän.

Marcus Rediker i kapitlet "Blod och guld"

"Vi älskar pirater mest av allt därför att de var rebeller. De utmanade kategorierna klass, ras, kön och nation. De var exploaterade, och ofta skymfade av sina kaptener, men avskaffade lönesystemet, upprättade ett annan slags disciplin, utövade sin egen form av demokrati och jämlikhet och skapade en alternativ modell för att segla över oceaner. Bakom ryggen på den förskräcklige liemannen stal de hans symbolik och skrattade honom rätt upp i ansiktet. Piraterna reste sig mot den tidens mäktiga och blev alla nationers skurkar. Ju mer de byggde upp och njöt av sin muntra, självstyrande existens, desto mer växte myndigheternas beslutsamhet att förinta dem. Dessa laglösa levde djärva, omstörtande liv och vi bör minnas dem så länge som det finns maktfullkomliga människor och förtryckande villkor att resa sig mot"